Jag har samlat på mig en närmasts skrämmande hög av papperspåsar därhemma. Det är egentligen oklart varför det har blivit så. Kanske är det för att jag är rädd för att och får dåligt samvete när jag slänger saker. Där skulle vi kunna ha en trovärdig förklaring. Det skulle alltså då handla om en slags blandning av den problematik sådana där maniska samlare man på teve ibland lider av och ett genuint engagemang för miljö och djurliv. De sista nämnda tar ju onekligen skada ifall vi människor kapar ner den skog de lever i och gör påsar av alla träden. I längden håller ju inte ett sådant beteende, jag har ärligt talat svårt att förstå hur någon skulle kunna säga emot mig på den punkten faktiskt. Miljön är ju bland det viktigaste vi har och den måste bevaras till varje pris. Annars kommer kommande generationer av människor och djur att stå inför svårhanterliga problem i framtiden.

Nu är det så att jag sitter här och planerar min semester i sommar för jag tycker att det är viktigt att vara ute i god tid och jag lämnar inget till slumpen när jag planerar saker och ting. Vissa tycker om att vara spontana men det är inte riktigt min grej måste jag säga. Jag sitter här och funderar på om man ska hyra tält eller stuga och det är inget lätt beslut. Tycker man att det är viktigt med bekvämligheter så ska man ju naturligtvis hyra en stuga men det finns ju en charm med att sova i ett tält och det kan vara väldigt mysigt måste jag säga så jag vet inte riktigt hur man ska göra. Men nu är det ju så att det inte bara är jag som är med i sällskapet utan jag ska nog fråga de andra hur de vill övernatta också så att alla blir nöjda.

Nu är det så att jag snart ska på konferens Solna men jag tänkte att jag skulle skriva några rader innan det är dags att åka för man måste ju uppdatera bloggen lite grann emellan åt men jag har ingenting speciellt att skriva om för det har inte hänt något särskilt på senaste tiden förutom att jag har varit på ganska många konferenser på senaste tiden och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller skriva om det för det var ju ganska roligt i början men nu tycker jag faktiskt att det börjar bli lite jobbigt att åka på konferens hela tiden och jag skulle gärna slippa om jag ska vara helt ärlig men det är inte så farligt, jag kan nog stå ut med att gå på en liten konferens i Solna också men sen får det vara nog känner jag för det räcker nu.

Jag är bra på mycket, det kan jag nog lugnt påstå utan att fara med osanning. En sak har jag dock aldrig lyckats bemästra och det är att hitta adresser. Hur jag än försöker så går det aldrig något bra med den saken. Det är egentligen ganska märkligt eftersom jag faktiskt kan leta reda på i princip allt annat. Varför just adresser innebär en sådan svårighet för mig har jag ännu inte lyckats klura ut. Det borde i och för sig finnas någon logisk förklaring tycker man. Jag har dock sökt efter en sådan ett bra tag nu utan göra några som helst framsteg. Undrar om man kan gå någon slags kurs för sådant här. Jag skulle definitivt ha nytta av det. I vissa situationer kan jag verkligen önska att jag var i åtminstone helt okej på att hitta adresser. Det skulle bespara mig mycket tid och bekymmer.

Mina ögonlock har börjat störa mig. De känns liksom sladdriga och dallriga dessutom har de på senare år blivit mer än lovligt rynkiga. Jag kanske borde prova på ögonlocksplastik. En av mina vänner gjorde det för några år sedan och det blev faktiskt överraskande bra. Så undrar jag om jag inte skulle ta och testa det ingreppet jag med. Jag klär nämligen inte i sladdriga ögonlock, det är inte min grej. Ganska långt ifrån faktiskt. Nej, jag är slätaögonlocksperson, så är det bara. Mina ögonlock ska bli lena och rynkfria igen, det svär jag dyrt och heligt på om jag så ska stryka med själv med rödglödgat strykjärn. Nu är det kanske att ta i lite, för att inte tala om hur smärtsamt det måste vara. Jag ville bara förtydliga hur desperat jag faktiskt är i nuläget. För det är jag, jag är snudd på beredd att göra vad som helst för den här saken.

Jag fick väldigt ont i hjärtat i morse och jag blev väldigt orolig över att jag skulle ha fått en hjärtattack eller nått men det var ingen fara på taket. Men det är ju ganska läskigt egentligen för man vet ju aldrig när man kan råka ut för en hjärtattack och när man tänker efter så är man ju ganska sårbar egentligen. Man har ett hjärta som jobbar hela tiden med att pumpa ut blod och det är en liten muskel som man inte har någon kontroll över och om den slutar att fungera ett ögonblick så där man ganska snabbt. Man blir ju lite orolig och jag skulle helst vilja gå runt med en defibrillator hela tiden bara för att vara på den säkra sidan. Det gäller att vara rädd om sitt hjärta och motionera regelbundet så att hjärtat blir större och starkare så att den kan pumpa ut mer lod till hela kroppen.

Jag som inte trodde att det kunde bli bättre. Att gränsen var nådd, att inte var möjligt att ens i teorin utforma en bättre spelform än bingo på nätet. Men jag hade fel, ack så fel. För det finns något bättre, det ultimata spelet. Den heliga gralen bland onlinespel nämligen maria bingo. Nu kanske det bara jag som är nyfrälst på spelet och överskattar dess betydelse. Men jag har ärligt talat svårt att föreställa mig det. Inget kan vara bättre än maria bingo och jag har på något sätt oerhört svårt att föreställa mig att någon kan tycka annorlunda. Nu är jag förstås medveten om att många uppskattar poker och casinospel mer, men de har ju fel. De har fel på samma sätt som de som avfärdar hela Rod Stewarts skivproduktion. Ja, Roddan är usel nu och har varit det länge men han var faktiskt lysande fram 1975. Den som tvivlar behöver bara lyssna på Gasoline Alley eller An Old Raincoat Won’t Ever Let You Down.